My life - My truth

....och jag hinner inte med!

Det är så mycket som händer, mest vardagliga saker förstås, men jag hinner inte få ner dem i bloggen.

Vad de små gör, vad vi gör i familjen, vad jag gör.
Vad de små säger, när de säger/gör något särskillt så måste man skriva ner det direkt, för man lär glömma det!! :-(

Daniela sa att jag var duktig idag. "Dukti sej". ;-)
Jag blåste på hennes mat. Hon klappade mig på axeln och sa: "Bja mamma, dukti sej" samtidigt som hon fortsatte klappa. Hon var så söt.
Hon är så himla go ibland att det inte är klokt. Humor har hon också. Hon ser det roliga i små obetydliga saker.
Hon har ju haft problem med att bajsa, men nu verkar det gå bättre och bättre och hon bajsar tom på pottan. (Hon har alltid velat stå och kämpa emot förut...). Här om veckan bajsade hon i pottan:
"En glass" sa hon.
"Ja, chokladglass" sa jag. För det var det jag tänkte hon menade...färgen och så. Men så tittade jag närmare och ser att det liknar en liten kul-strutglass. Vad jag skrattade. Var förstås tvungen att ta en bild och skicka till Magnus som jobbade.

Hon är gosig och mysig. Om jag sätter mig på huk och ber om en puss går hon fram och ger mig en härligt blöt puss på munnen, lägger huvudet på sned och skrattar lite grann.
Men ibland har hon ett djäkla humör också. Hon blir helt hysteriskt arg. Jag vet inte vad det är...om hon är trött eller så. Vi har ju tagit bort vilan efter lunch. Oftast så blir dessa utbrott senare under dagen, på eftermiddagarna.

I torsdags var vi på ögonmottagningen. Båda hade fått en tid. (Som egentligen skulle varit i maj/juni!!!!!!!!)
Aja. Väl där så testade vi Denise syn först. Allt såg bra ut. Hon hade inte haft sina glasögon på ca 1½ vecka. Hon blev så röd vid ögonen. Hon har haft samma glasögon så länge nu att de satt säkert för hårt så vi lät henne slippa tills vi fick besked om hon behövde nya eller skulle klara sig utan.
Allt såg lovande ut. När hon tittade i en grej som mätte skärpan på hennes syn så var det så många olika resultat att ortoptisten tyckte vi skulle ge droppar och mäta igen. Så det gjorde vi.
Det gav inget bra resultat...
Hon såg ju bra när hon tittade på bokstavstavlorna och så, men Eileen sa att det kunde bero på att hon kunde koncentrera sig så hon skärpte till synen. Hon skulle nog klara sig utan glasögon men kommer säkert få ont i huvudet vid 14-tiden.
Om Denise var hennes barn skulle hon ge henne glasögon istället för att låta det vara och se om skelningen kom tillbaka.
Och det behövde hon inte säga, utan det fattade jag själv att hon behöver ha glasögonen. Apparaten visade 4,0+. 2,0+ tror jag är normalt.
Nya glasögon alltså. Så hon har fått välja ut ett par. Magnus var inte inne på min linje om ett par "raka" bågar. Så de nya ser nästan ut som de gamla, tom i färgen.
Allt är gratis, förutom reflex-slipningen. ;-)
Daniela får fortsätta med lapp och sina glasögon... :-( Man ser på henne att hon behöver ha glasögonen, för tar man av dem så skelar hon nästan på en gång!
Men hon är sååå duktig med lappen, många gånger vill hon inte ha den, men vet att hon måste så hon har den på sig. Sen när den ska av vill hon ibland inte ta av den...haha.

Nehepp...om jag ska gå och lägga mig.
Skulle titta lite på Kalla Fakta som jag spelade in, fast det blev ingen inspelning. Jag tryckte nog på REC för sent på TV-guiden så den hann inte hoppa igång samtidigt som programmet. Men jag såg att samma program går i repris inatt. Om barnamorden i Arboga tidigare i år. Så hemskt! Förstår inte hur någon kan göra så???
Får se om jag klarar av att titta på det.

Nu väntar jag bara på något slags besked om jobbet. Ska försöka ringa chefen på avdelningen imorgon, då ska hans affärsresa vara slut.
Fast mamma tyckte inte jag skulle ringa imorgon, första dagen han är tillbaka och så...men, tja, han vet ju att jag ska ringa eftersom jag pratat in på hans mobilsvar...och jag vill få det överstökat!
Usch, nu blir jag nervös igen.

God natt!!